Användningen av en sextant

Författare: John Pratt
Skapelsedatum: 13 Januari 2021
Uppdatera Datum: 18 Maj 2024
Anonim
Användningen av en sextant - Artiklar
Användningen av en sextant - Artiklar

Innehåll

Sextanten är ett navigationsinstrument som mäter vinkeln mellan horisonten och ett astronomiskt objekt med två speglar. Denna mätning kan användas för att bestämma observatörens latitud och longitud. Även om navigering med hjälp av en sextant är en komplex process som kräver användning av navigeringsbord, är de grundläggande principerna bakom det ganska enkla.


En sextant är ett instrument som används för celestial navigering (Stockbyte / Stockbyte / Getty Images)

Hitta latitud med hjälp av en sextant

En sekstant används oftast för att hitta en observatörs latitud, vilket är ett mått på avståndet mellan ett objekt norr eller söder från ekvatorn. För att göra detta används sextanten för att mäta vinkeln mellan solen när den är vid dess högsta punkt, vilket är vid middagstid och horisonten. Denna åtgärd används med navigeringstabeller för att hitta latitudlinjen där solen kommer att vara klockan 12 på den aktuella dagen.

Hitta längd med en sekstant

En sekstant kan också beräkna längden på en observatör när den används med en hög precisionsklocka. Longitud är ett mått som anger avståndet för ett objekt i öster eller väster från Greenwich meridianen. Varje timme flyttar jorden i 15º. Därför, när du vet hur länge solen var vid exakt middag och tiden det var direkt över observatören, kan man använda en annan uppsättning navigeringsbord för att hitta den aktuella longituden för personen.


Astronomiska Sextants

Sextanter används också i astronomi för att mäta avståndet mellan två stjärnor och bestämma latitud av himmelska föremål. Idag görs dessa mätningar med hjälp av teleskop och satelliter, men under sekstende århundradet använde astronomer som Tycho Brahe sekstanter för att göra flera revolutionära astronomiska observationer. Dessa astronomiska sekstanter var mycket större än navigeringsåtgärderna, eftersom de kunde byggas i torn och inte behövde laddas på fartyg. De hade också en artificiell horisont, så att mätningar kunde göras mellan två himmelska kroppar istället för mellan ett himmelskt föremål och horisonten.